Svenska skolbarn har haft sina gästande skolkamraters större våldsamhet att hantera och leva med i fyrtiofem år. I så kallade ”utanförskapsområden” råder numera laglöshet; ligorna styr med hjälp av sin större förmåga att själva begagna och stå ut med våldet. Ändå sitter fortfarande merparten av svenskarna ner och tänker att invandring, vad kan man egentligen ha att invända mot den? Folk vill röra lite på sig, är kanske tvungna att ge sig av hemifrån; det skall man väl inte hindra…
Det är till sist så att man vill ställa sig upp och gasta – med en lätt travestering på en känd fras från USA: ”Det är våldet det gäller! Idiot!”
Hanteringen av våld är en verkligt grundläggande sak, en grundförutsättning, faktiskt ett existensvillkor, i all kultur. Utan en rimlig och accepterad hantering av våld och risken för våld i ett samhälle – inget liv, inga utsikter, ingen planläggning, inget förnuft, ingen kunskap, inga familjer, inga grannar, ingen odling, ingen glädje, ingen sanning, inget gemensamt försvar mot yttre fiender…
Och det finns egentligen bara två typer av våldshantering: våldshantering medelst våld och våldshantering medelst förnuft. Den förra är hedendomens våldshantering. Den senare är kristendomens.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
