Redan som barn infann sig en känsla av nostalgi när jag hörde Olle Adolphsons visor. Till hans toner ser jag än idag män med välvårdade skägg och pipa i mungipan, iklädda fiskbensmönstrade kostymer stående bredvid gamla SAAB:ar med välvt tak. Kanske var det för att vi hade en bil av den sorten när jag var liten, men nostalgin – saknaden av något vackert som oåterkalleligt passerats – var också där.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.