I bokens 126 sidor har Daniel Friberg, mannen bakom förlaget Arktos, samlat ett urval av sina artiklar. Dessa tar sig an olika teman och har publicerats i skilda sammanhang, vilket gör det svårt att på ett enkelt sätt ge en bild av innehållet. I första hand utgör boken en programförklaring, där vissa problem beskrivs och lösningar presenteras.
Fribergs språk är lättfattligt och borde kunna läsas av alla som har ett grundläggande intresse för samhälle och politik. Bokens titel är Högern kommer tillbaka, men titeln skulle lika gärna skulle kunna vara Högerns självförtroende kommer tillbaka. Detta är nämligen vad boken handlar om: En höger som fått sina krafter åter och därmed är intellektuellt redo att hantera de prövningar som Sverige och den europeiska civilisationen står inför. Boken är inte otypisk och det finns vid det här laget ett antal titlar som behandlar det som i bred mening kan betecknas som ”den nya högern”. Nämnas kan exempelvis Greg Johnsons Nya högern kontra gamla högern (Logik förlag) och den på Arktos utgivna Den nya högern av Michael O’Meara.
Jag vill till att börja med säga någonting om begreppet ”höger” och vad det betyder i sammanhanget. Det är med all säkerhet många som tänker på den klassiska liberalismen och allmän entusiasm för den fria marknaden när de kommer i kontakt med begreppet höger. Och det är bara rimligt eftersom det är på denna grund som man byggt de senaste decenniernas så kallade högerpolitik. Denna politik har haft företrädare som Margaret Thatcher, Ronald Reagan och i Sverige har den representerats av Moderaterna. Politiken har varit orienterad mot privatiseringar, skattesänkningar och marknadslösningar; man har huvudsakligen identifierat sig som motståndare till välfärdsstaten som politiskt projekt.
Denna nya höger står emellertid för någonting helt annorlunda än den gamla, borgerliga marknadshögern. Tvärtom, det nya i den nya högern består snarare i att man vill återta mark för äldre traditioners och värderingars räkning. Den är en kulturhöger i meningen att den förstår kulturens betydelse för politiken och den inser också betydelsen av att inte låta varken marknaden eller vänstern sätta standarden för kulturen. Vidare är den en kämpande höger som till skillnad från många av Europas konservativa traditioner inte har kompromissat bort sin själ genom eftergifter till socialismen och liberalismen. Bortom högerbegreppet finns en sammansmidning av konservatismen och nationalismen.
Detta sista är viktigt att ta fasta vid av flera anledningar. Det blev uppenbart för mig när jag läste boken att den position som Friberg försvarar i hög grad kan sammanfattas som en nationell konservatism i ordets bästa bemärkelse. Högern som den beskrivs här försvarar konservatismens högre strömningar: Hierarkier inom kulturen, betydelsen av skillnader mellan människor, civilisationen som en förutsättning för nationalstaten. Den försvarar också de bättre aspekterna av nationalismen: Det grundläggande i att politikens riktning måste vara att tillvarata det nationella intresset och betydelsen av att bevara vårt folks existens. Det finns emellertid en faktor som är helt ny i denna höger och som gör att den skiljer sig från i synnerhet konservatismen, nämligen dess energi.
Det är tråkigt att behöva konstatera, men konservatismen är mer eller minde död. Ett tecken i tiden är det ofta återkommande memet ”cuckservatism”, som beskriver mer eller mindre domesticerade konservativa som gör sitt yttersta för att inte bli kallade rasister och som vill försäkra sina motsvarigheter på vänsterkanten att de egentligen är goda människor. Negativa drag som dessa återfinns överhuvudtaget inte i Fribergs bok och det är detta sprakande självförtroende som gör boken riktigt läsvärd. För den som vill ha en idéhistorisk exposé över den nya högerns idéhistoria finns O’Mearas bok. För den som vill se hur en samtida filosof orienterar sig från den nya högerns utgångspunkter rekommenderas Johnsons bok. Fribergs bok är emellertid den sanna högerns manifest.
Betydelsen av självförtroende kan inte underskattas. Det kanske låter som något en managementkonsult står och säger till en säljtrupp när det är dags att höja vinstresultaten. Betydelsen av att verkligen tro på sin sak ska emellertid inte underskattas i politiska sammanhang. Känslan av att tillhöra ett vinnande lag med en viktig uppgift kan innebära skillnaden mellan vinst och förlust. Det är just denna känsla – känslan av att tillhöra ett framgångsrikt vinnarlag – som Fribergs bok bokstavligt talat ger från början till slut. Omslaget pryds av en James Bond-liknande figur som står i förgrunden för en krigsskådeplats. Den sista artikeln heter ”Låt äventyret börja” och handlar om att se möjligheterna i det arbete som ligger framför oss.
Böcker som denna bryter med en trend som har varit dominerande under flera årtionden för traditionalister, konservativa, nationalister eller hur man än identifierar sig. Denna trend har gått ut på att peka ut problem. Problem med invandring, med vänsterns dominans, med den egna bristen på inflytande och så vidare. Det ska egentligen inte förringas. Det har varit kritiskt nödvändigt att belysa de problem som hela den europeiska civilisationen står inför; sådana ansträngningar har lagt grunden för kommande framgång. Jag tycker mig emellertid se att denna framgång kan börja skönjas. Det blir allt mer uppenbart att vänsterns visioner, i takt med att de realiserats, utvecklats till rena skräckscenarion och därmed har blivit allt svårare att försvara.
På samma gång är den sanna högern desto mer samlad och desto mer formidabel på den intellektuella arenan. Idén om en ”sann höger” är viktig för sammanhanget och det återkommer ofta i boken. Det beskriver en höger som har insett värdet av civilisation och nation, av kultur och tradition, av att konfrontera vänstern med egna idéer och betydelsen av ett totalt självförtroende. Det nya i den sanna högern är egentligen självförtroendet, förmågan att hålla sinnet öppet mot framtiden och styrkan att se de stora problemen vi står inför som ett äventyr. Ett vinnande lag kan – till skillnad från ett trött strykgäng – återta den europeiska civilisationen från dess fiender.
Det är ingen fackbok läsaren får i handen, utan snarare ett manifest. En handbok för den sanna oppositionen. Den är en pedagogisk introduktion till problembilden och den innehåller dessutom flera intressanta diskussioner. Men den lägger framför allt grunden för en attityd och estetik som jag tror är kritiskt nödvändig för framgång, och som dessutom ligger helt rätt i tiden.