Rika kommuner betalar för att slippa ensamkommande

Välbärgade kommuner betalar för att slippa boenden för ”ensamkommande flyktingbarn” inpå knuten. Trots att alla kommuner numera tvingas att acceptera placering av ”nyanlända” genom att kommunen anvisas ett visst antal, skickas dessa i praktiken ofta till andra kommuner där man köpt platser på boenden hos privata aktörer. Det är fortfarande anvisningskommunen som får statligt bidrag, trots att en del av kostnaderna hamnar hos den kommun där de ”nyanlända” i praktiken bor.

Regeringen har beslutat att ”alla kommuner ska ta sitt ansvar” och bära bördan av den omfattande invandringen. Några få kommuner har konsekvent vägrat teckna avtal med Migrationsverket, men från och med den 1 mars i år är det slut med kommunalt självbestämmande i denna fråga. Den nya lagen innebär att ”alla kommuner är skyldiga att ta emot och hitta bostäder för de nyanlända personer som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen anvisar”. Fördelningen sker med hänsyn till bland annat situationen på arbetsmarknaden, befolkningens storlek och hur många ”nyanlända” som redan bor i kommunen.

Det visar sig dock att många mer välbärgade kommuner kringgår reglerna genom att köpa upp platser i andra kommuner. Eftersom platserna köps hos privata aktörer har den kommun där migranterna alltså i praktiken placeras inget att säga till om, trots att man blir skyldig att ordna utbildning, sjukvård och annat åt de ”nyanlända”.

Skickas vidare

För varje person i kategorin ”ensamkommande flyktingbarn”, alltså huvudsakligen yngre män från främst Afghanistan, utser Migrationsverket en så kallad ”anvisningskommun” som ska ansvara för denne. Migrationsverket försöker i första hand placera dessa ”ensamkommande” i kommuner där de, intressant nog, kan bo hos släktingar, vilket sker i fyra av tio fall. Systemet utformades då Sverige tog emot några hundra ur denna grupp per år, men sedan dess har informationen om denna väg till vårt land spritt sig i bland annat Afghanistan och under 2015 kom över 35 000.

Det visar sig nu att i en majoritet av fallen skickar kommunerna vidare de anvisade unga männen till ett boende i en annan kommun, men behåller i övrigt ansvaret för dessa genom sin socialtjänst. Ibland kan personen hamna tiotals mil från anvisningskommunen, vilket innebär vissa problem för båda inblandade kommuner. Var sjätte månad ska placeringen följas upp genom besök och fysiska möten med boenden och goda män, vilket kan resultera i tusentals kronor i kostnader för flyg och övernattningar. Dessutom får den mottagande kommunen svårt att planera för skolor och sjukvård.

Fenomenet med dessa omplaceringar skapar också en obalans, där borgerligt styrda kommuner i högre grad skickar vidare sina anvisade ”ensamkommande” än andra. Som exempel kan nämnas Danderyd, som förra året inte behöll en enda person ur denna grupp inom kommunen. Nya Tider kontaktar kommunstyrelsens ordförande Olle Reichenberg (M), som ger sin motivering till varför samtliga anvisade har hamnat i andra kommuner:

olle-reichenberg_200x264-moderaternas-hemsida_tn
Olle Reichenberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Danderyd. Foto: Moderaterna

– Det beror på att vi har haft som arbetsgång att vi placerar ensamkommande barn i familjehem och vi har då haft problem att hitta familjer i vår egen kommun.

Han menar att detta dock kommer att förändras, efter att Danderyd har hittat familjer i kommunen och dessutom kommer att uppföra ett boende med 20 platser. Att man på detta sätt har velat göra sig av med ett problem förnekar Reichenberg:

– Nej, det är absolut inte motivet, utan motivet är att vi har haft problem att hitta familjehem i kommunen.

Han bekräftar bilden av bristande överblick och ett system av rundflyttningar:

– Det är ju lite rörigt, det där. Vi placerar våra barn i andra kommuner och andra kommuner placerar dem hos oss. Jag vet att vi har minst ett boende med barn från andra kommuner.

Samma situation återfinns också i de större kommunernas stadsdelar. I Stockholm har de flesta av dem placerat personer i andra stadsdelar utan att någon kommunikation har skett mellan dem, vilket har resulterat i att ingen i dag vet hur många som bor var. Även Rinkeby-Kista skickar vidare de flesta av sina anvisade, men kunde inte planera för hur många som i sin tur kom att bo i stadsdelen. Till lokaltidningen Mitt i säger Rinkebyskolans rektor Carina Rennermalm:

– Vi blev ganska överraskade över hur många barn som kom från andra kommuner och stadsdelar. Vi fick lösa det genom att starta en extra klass.

Även inom Stockholms kommun syns tendensen att rikare delar i särskilt hög grad lyckas få ut de anvisade personerna ur den egna stadsdelen, där Södermalm behöll nio av 142 och Östermalm inte en enda av de 125 som anvisats.

Artikeln fortsätter

Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

SVT:s nya asylbluff: ”Akbar lärde sig svenska på fyra månader”

SVT:s nya asylbluff: ”Akbar lärde sig svenska på fyra månader”

🟠 – Läs: har börjat lära sig språket efter nio år på bidrag i Sverige ”Från analfabet till läskunnig på fyra månader – Akbar knäckte läskoden i rekordfart”, berättade SVT i en solskenshistoria om ett ”unikt” afghanskt språkgeni i början av maj. Nya Tider kan nu avslöja att SVT lurat sina läsare. Akbar har i själva verket varit bosatt i Sverige sedan åtminstone 2015 utan att vare sig arbeta eller lära sig språket.

Efter tumultet i Gubbängen – vad har teatern för relationer med våldsvänstern?

Efter tumultet i Gubbängen – vad har teatern för relationer med våldsvänstern?

🟠 KULTUR Den 24 april blev ett vänsterradikalt möte i en teaterlokal i Gubbängen attackerat av maskerade män. Grundaren av terrorsekten AFA, Mathias Wåg, var inbjuden talare och blev angripen av inkräktarna. Riksdagens samtliga partiledare och etablerad media gick snabbt ut och fördömde attacken. Bland annat beskrevs den som ett hot mot demokratin. Men hur demokratisk är teatern i Gubbängen där mötet hölls egentligen, och vad är det ensemblen använder sin plattform till?

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Är Hasse Alfredson passé?

🟠 BOKRECENSION Humor åldras snabbt. Kan det finnas intresse för en svensk humorist som hade sin höjdpunkt på 60- och 70-talet? På sätt och vis gör det nog det. Om mannen ifråga heter Hans Alfredson. Han hade en bred begåvning. Han skrev böcker, gjorde film och revy, han kunde även teckna och sjunga någorlunda. Så en ny biografi över Alfredsons liv och gärning har sitt existensberättigande. Den fyller ett tomrum. Man kan säga att den, förutom själva personporträttet, liksom i förbigående tecknar en bild av den senare delen av det svenska 1900-talet.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Inte alltid en klänning i vitt

🟠 HISTORIA Idag är det självklarhet att bära en vit klänning när man gifter sig, men så har det inte alltid varit. Faktum är att det var först på 1800-talet som vit färg på brudklänningen började bli vanligt. Här i Sverige dröjde det dock till sekelskiftet 1900 innan den vita brudklänningen överhuvudtaget började konkurrera ut den svarta bland vanligt folk.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.