Undertecknad var på plats, först i Moskva och sedan i Sankt Petersburg, för att själv kunna följa valprocessen. Sveriges statliga television hade exempelvis haft rubriker som ”Rysk militärparad som ska få folket att rösta kvar Putin”, så det fanns verkligen anledning att titta närmare på hur omröstningen genomfördes.
Vi skickade in en ansökan till Ryska federationens medborgarkammare, som bland annat organiserar valobservatörer inom Ryssland och betalar dem ersättning för förlorad inkomst. Som utländska medborgare får vi enligt rysk lag inte medverka som valobservatörer, men gavs möjlighet att närvara som ”internationella experter”. Allt som allt fanns kanske 50 personer från olika länder på plats för att följa valet; politiker, akademiker och journalister. Vi betalar resan själva medan kammaren står för uppehälle på plats.
SVT:s påstående om att Putin skräms med militärparader kunde vi snabbt slå hål på. Den 24 juni firades 75-årsjubileet av landets seger i andra världskriget och militärparaden var en del av en folkfest som avslutades med fyrverkeri.
Folkomröstningen har fått mycket kritik från Väst, inte minst i svensk etablissemangsmedia. Man riktar främst in sig på att Vladimir Putin nu kan sitta kvar som president i ytterligare två mandatperioder, vardera på sex år, när den nuvarande löper ut 2024. Rysk lag säger att en president kan sitta hur länge som helst, men inte mer än två perioder i följd. Genom att ändringar nu görs i konstitutionen så nollställs denna räkning och Putin kan kandidera igen.
Att kringgå regelverket på detta sätt kan förstås ses som problematiskt, men det gör knappast Ryssland mindre demokratiskt. I Sverige finns ju inga sådana begränsningar och inte heller i många andra västländer. Tvärtom kan jag själv tycka att det ger väljarna större valmöjlighet att även kunna rösta på en kandidat som redan suttit två mandatperioder, även om jag förstår tanken med begränsningen utifrån argumentet att makt på sikt korrumperar.
Vad som verkligen är demokratiskt är att Ryssland faktiskt höll en folkomröstning i denna fråga. Eftersom det bara rörde tillägg till konstitutionen så räckte det egentligen med att Duman och andra politiska församlingar godkänt dem, men Putin vägrade att skriva på om inte folket ställde sig bakom. Som bekant är Sveriges makthavare väldigt sparsamma med att låta folket tycka till, inte minst i kontroversiella frågor som massinvandringen. Sveriges folkomröstningar är dessutom bara rådgivande och regeringen har flera gånger beslutat rakt emot resultaten i folkomröstningar.
Jag besökte över 20 vallokaler och talade med valförrättare, väljare och observatörer från politiska partier och civilsamhället på plats. Min uppfattning är att omröstningen i alla avseenden uppfyllde kriterierna för fria demokratiska val. En brist som jag noterade är att valurnorna är genomskinliga, vilket visserligen är bra för att man ska se att bara ett papper stoppas i, men i vissa vallokaler gick det att tydligt se valsedlarna som låg i urnan och därmed hur vissa väljare röstat. Teoretiskt kan alltså en person köpa eller tvinga en annan person att rösta på ett visst sätt och sedan stå bredvid och kontrollera att så sker. Det är därför man i andra länder har hemliga val, så att ingen vet hur man röstat.
På en direkt fråga fick jag förklaringen att det är tillåtet att visa hur man röstar och att om man inte vill att någon ska se kan man vika bladet som man stoppar i urnan. En vallokal hade en egen metod för att skydda valhemligheten; när jag lutade mig fram för att se högen med valsedlar så ropade valförrättaren ”Inte titta!”. Det är ju förstås lite komiskt eftersom det inte löser problemet, men samtidigt har jag svårt att tro att denna brist påverkar valresultatet nämnvärt. Det fanns sällan mer än en eller två väljare på samma gång i en vallokal då röstningen pågick i hela sju dagar, så det var mycket sällan som någon faktiskt hade möjlighet att se hur en annan väljare röstade.
Det fanns däremot flera aspekter som gjorde den ryska omröstningen mer demokratisk än svenska val. Det viktigaste är att man hade en enda valsedel där man kunde kryssa för sitt val. I Sverige har vi som bekant ett system med en valsedel för varje alternativ, och vi som varit med om att lägga ut mindre partiers valsedlar vet att dessa väldigt lätt plockas bort och att det då i princip blir omöjligt att rösta på detta alternativ.
En väldigt bra innovation är också att alla vallokaler övervakas av kameror och att dessa går att följa i realtid på internet. Man kan alltså sitta hemma och kolla att allt går rätt till, inklusive valsammanräkningen.
I västmedia utmålas ofta ändringarna i den ryska konstitutionen som ett steg bort från ”den europeiska familjen”. Man kallar dem intoleranta och bakåtsträvande. Men faktum är att flera nationer i Europa på sistone tagit ställning för traditionella värden vad gäller familjens ställning, traditionell kultur et cetera. Det gäller främst Östeuropa, men även i Väst är det allt fler som kräver en återgång till de traditionella europeiska civilisationsvärderingarna. Det är snarare det vänsterliberala etablissemanget som nu får se sig omsprungna av historien, när Europa tar ett kliv mot mer traditionalism. På så vis sällar sig snarare Ryssland till den europeiska historiska gemenskapen.
De som ställer sig skeptiska till förändringarna menar ofta att själva valsystemet är riggat. Jag får en känsla av att det helt enkelt är för att man känner på sig att man inte har folkets stöd. Men här hade Rysslands medborgarkammare gjort ett bra jobb och engagerat valobservatörer från många olika läger. Jag såg till exempel observatörer som bar hbtq-märken, vilket jag tolkar som att de var emot ändringarna i konstitutionen. Att de ändå deltog i valprocessen ser jag som positivt för demokratin.
Jag hade även en intressant diskussion med landets journalister. Inledningsvis blev det ett lustigt missförstånd, vilket beror på att mycket i Ryssland är tvärtemot hur det är i Sverige. När jag berättade om att jag kommer från alternativmedia, så sade de: ”Jo, vi har också alternativmedia här, de som förespråkar hbtq, vill ha mångkultur och så vidare.” I Ryssland är traditionella värden normen.
Vid ett annat tillfälle kom jag i samspråk med en ung journalist från den ryska nyhetsbyrån TASS, som menade att hela valet är en stor show. Allt är riggat. När jag frågade varför så hade han inte mer konkret än att det var märkligt att det var så bråttom att genomföra dessa ändringar just nu, i coronatider. Jag förstod inte hans kritik, nästa presidentval är först 2024, så för Putin var det knappast bråttom.
Denne journalist frågade även varför jag legitimerar Putins skenomröstning med min närvaro. Jag fick då tillfälle att ge min syn på världen, nämligen att jag inte stödjer Putin utan vill se en multipolär värld där det finns en balans mellan olika krafter. Jag skulle inte vilja att Sverige dominerades av Ryssland eller av Kina eller någon annan stat. Men i dag är det Förenta staterna som styr och ställer i världen, man bombar länder som man tycker sätter sig på tvären, genomför statskupper och flottblockader. Här är det viktigt att det finns andra nationer som gemensamt kan sätta stopp, något Ryssland bland annat framgångsrikt gjort i Syrien.
Jag berättade vidare att om någon i Sverige var så skeptisk till makthavarna som han så hade han inte blivit långlivad i en stor nyhetsbyrå. För mig verkar det som att Ryssland på många sätt är mer öppet än vad Sverige är, där som ni vet har vi väldigt lågt i tak i systemets medier.