NASA:s ingenjörer har presenterat en energibesparande strategi för att få mer tid – och mer vetenskapliga data – ur Voyager-sonderna, mänsklighetens mest långlivade rymdfarkoster, när de likt Starship Enterprise utforskar hittills outforskade områden av den interstellära rymden.
Och det brådskar: Voyager 1 och 2 har varit i rymden sedan 1977, och deras kraftkällor har gradvis tappat kraft, vilket nu hotar användningen av sondernas instrument. Ute i den djupa rymden, ofattbart långt från vår sol, är inte solenergi en fungerande lösning. Det är därför NASA:s ingenjörer utrustade bägge Voyager med radioisotoptermoelektriska generatorer, eller RTG. Dessa fungerar genom att omvandla värmen från sönderfallet av radioisotopbränsle, plutonium-238, till elektricitet. De är i princip kärnkraftsbatterier, men de börjar nu ta slut och förlorar, som förutsett, 4 watt per år. Voyager-sonderna behöver inte kraften för framdrivning, men för deras förmåga att samla in vetenskapliga data av laddade partiklar och magnetfält måste sondernas instrument ha ström.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
