Det finländska valet 14 april kan få ett mycket intressant utfall. Regeringen, under statsminister Juha Sipilä (Centern, Samlingspartiet och Blå Framtid), avgick den 8 mars efter att ha misslyckats med att få stöd för en vårdreform. Sedan dess styr samma regering vidare i form av en expeditionsministär där de inte kunnat utöva mer av sin politik, utan styr landet strikt byråkratiskt tills en ny regering kan bildas efter valet. Regeringen, och särskilt Juha Sipiläs parti Centern, blev impopulära eftersom de tvingades driva en nedskärningspolitik som drabbat deras kärnväljare på flera sätt.
Den senaste perioden präglades av konflikter mellan regeringen och fackföreningarna och den offentliga sektorns anställda. Inte minst Konkurrenskraftsavtalet, som medförde sänkta inkomster och mer arbete, var en besk medicin för folket, men det behövdes handlingskraft för att få Finlands arbetsmarknad i fas med omvärlden. Juha Sipilä anser att man också lyckats att få upp villkor och produktionen i Finland till konkurrentländernas nivå, några ytterligare stålbad anser han inte behövs. Men kritiken efter misslyckandet att genomföra Vård- och förvaltningsreformen, som ledde till regeringens avgång och uteblivna besparingar på tre miljarder Euro, är svår att undkomma för Centern och Sipilä. Partiets valresultat 2015 på 21,1 procent efterföljs troligen av en katastrof den 14 april. Centern får enligt opinionsmätningar endast 14-15 procent.
Den 57-årige laestadianen Juha Sipilä är mångmiljonär med bakgrund i IT-branschen och har också mött kritik för hur han agerat inom affärslivet. Bland annat har hans företag under en period fått anmärkningsvärt höga bidrag i vissa sammanhang. Men det är den förda regeringspolitiken som Sipilä kritiseras mest för hos väljarna. Istället är det Socialdemokraternas Anti Rinne som har blivit den populäraste partiledaren. Socialdemokraterna vill inte ha någon kommersialisering eller privatisering och ytterligare kommersialisering av åldringsvård och socialsektorn. Detta är frågor som härstammar ur Samlingspartiets valfrihetsidéer medan Centern, genom att låta regeringen avgå, öppnar för att närma sig Socialdemokraterna genast efter valet eftersom privatiseringsfrågan blivit stendöd. I början av april uttalade Jan Sundberg, som är professor emeritus i statsvetenskap vid Helsingfors universitet, att Juha Sipilä kovänt totalt politiskt efter regeringens avgång, Jan Sundberg har placerat in alla riksdagskandidater på den så kallade GAL-TAN-skalan och där visar sig statsministern Juha Sipilä ha flyttat väldigt långt till vänster men ändå en bit upp i riktning traditionell, auktoritär, nationalistisk. Professorn menar att det har stort samband med vårdpolitiken där Sipilä, som kritiserat flera vårdskandaler, äntligen kunnat frigöra sig från samarbetet med det privatiseringsivrande Samlingspartiet. Möjligen, förklarade Sundberg för TV-kanalen YLE, är Centern det parti som klarar av sådana manövrar och att de därför klarar att hämta in stödet på sluttampen.
Ovanligt många partier att välja bland
Fortsätter vi med att titta på antalet partier som ställer upp så är det trångt till höger om de borgliga partierna. Där finns Sannfinländarna, Blå Framtid och Sjustjärnerörelsen som utgör antietablissemangspartier. På vänstersidan finns De Gröna (miljöpartiet) och Vänsterförbundet som är modern ungdomlig stadsvänster med rötter hos det gamla kommunistpartiet. Dessutom försöker ett nytt feministiskt parti med “antirasism” på agendan att konkurrera om väljarna. Adderat till de gamla, eller om man så vill, vanliga partierna i den breda mitten, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Centern, Svenska folkpartiet och Samlingspartiet, så blir det elva partier som fått vara med på valdebatter, om än inte alla överallt samtidigt. Som ni läsare minns så var ju Sannfinländarna ett riksdagsparti som delades efter att de togs in i den borgliga regeringen med Centern och Samlingspartiet. När Sannfinländarna bytte till en ny och radikalare partiledare, Jussi Halla-aho, blev det för mycket för Samlingspartiet och Centern och för att rädda regeringen erbjöds en lösning. De av Sannfinländarna som satt i regeringen (däribland ex-ledaren och grundaren Timo Soini och den obstinate svenskmotståndaren Sampo Terho) bildade partiet Blå Framtid (omnämns oftast som Blått) som fortfarande är kvar i regeringen. Blått får dock under en procent i mätningarna.
Sannfinländarna gjorde ett bra val 2011 och 2015 (19 respektive 17,68 procent) men har sedan backat i opinionen. På sista tiden har partiet åter vunnit respekt och har ökat ordentligt. I de senaste mätningarna får Sannfinländarna lika mycket som Centern (båda partierna ligger runt 15 procent) och kan därmed även bli Finlands tredje största parti eftersom regeringspartierna Samlingspartiet, Centern och Blått fortsätter att tappa stöd. Istället är det Socialdemokraterna som vunnit mark. Även De Gröna, miljöpartiet i Finland, har vuxit anmärkningsvärt.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
