Riga, Lettlands huvudstad. Foto: Pixabay

Avgörande tider väntar våra baltiska grannar

Det är onekligen avgörande tider och mycket viktiga beslut som väntar våra baltiska grannfolk under de närmaste åren. Det har säkert sagts av många förr men nu, år 2018, är det verkligen på allvar och mer aktuellt än någonsin. Nu kommer denna krönika inte handla om medlemskap i NATO eller EU, utan istället om den etniska överlevnaden för europeiska folk i dessa länder. Balterna är just på grund av EU och det globalistiska strypgreppet på väg att gå samma öde till mötes som andra nordeuropeiska folk som nu tvingats börja genomlida en kamp. Detta trots att balternas kamp för sin verkliga överlevnad ännu inte har börjat, och den kamp som nu börjar går mycket djupare än de motsättningar som funnits mellan balter och rysktalande under de senaste 70 åren.

Allt detta, som säkert för många kan te sig ödesmättat, måste ses i ljuset av att det nyligen har varit val i Lettland och att dess norra granne, Estland, står inför ett lika avgörande val redan nästa år. Här vill jag försöka ge min syn på de baltiska grannarnas situation nu idag och vad de kan välja att göra för framtiden, och vad som kan bli följden om de inte gör det.

Historisk koppling

Våra grannar Estland, Lettland och Litauen har onekligen en stark, historisk koppling till Sverige. I och för sig är det inte många idag som i sin vardag har detta historiska perspektiv för ögonen. Nej, här tycks Bangkok, New York eller Bagdad ligga närmare det psykologiska medvetandet. Men det sistnämnda är endast ett utslag av den förgiftning som drabbat och drabbar oss dagligen genom globalistiska massmedier med vidhängande populärkultur och tankesmedjor, som alla på sina egna vis har fått oss att näst intill glömma bort att vi står våra baltiska grannar närmare i allt; både kulturellt, klimat- och miljömässigt men även utseendemässigt.

Faktum är att vi svenskar har haft mellanmänskliga och ekonomiska kontakter med både ryssar och balter redan före vikingatiden. Detta har naturligtvis satt sina spår, spår som finns latenta i medvetandet, men som nu behöver en knuff för att väckas till liv. Kommer knuffen kan denna medvetenhet slå ut i full blom och skapa en lidelse och ett mellanfolkligt samförstånd som ingen kan stoppa.

Dramatisk samtidshistoria

Här i denna krönika kommer jag främst att beröra samtidshistorien och utmaningarna för Estland och Lettland. Detta gör jag eftersom det är i just dessa länder som nu står inför aktuella, politiska vägval för framtiden.

För den dramatiska samtidshistorien för ester och letter tar jag utgångspunkt i tidsperioden för första världskrigets slut. Då blev alla de tre baltiska staterna självständiga från det dåvarande Tsarryssland. Det bolsjevikiskt kommunistiska Sovjetunionen avträdde dessa områden i samband med freden med Tyskland. Tjugo år senare, då världen åter stod på randen av ett världskrig, beseglades våra grannfolks öden genom att Sovjetunionen annekterade dessa under hösten 1939. Året därpå anslöts de så till det kommunistiska Sovjetunionen. Detta är viktigt att hålla i minnet idag då man skall försöka se de konfliktlinjer som nu är aktuella i Baltikum. Det var alltså inte Ryssland, än mindre det ryska folket som erövrade de baltiska länderna. Det var istället det kommunistiska Sovjetunionen. Lidandena för våra baltiska grannar lät inte heller vänta på sig då kommunisterna tog över.

Deportationer och lidanden som väger lätt i västerländskt medvetande

I början av juni 1941 drabbades esterna och letterna, men självklart även litauerna, av ett lidande som de ännu inte har, och kanske inte heller kan hämta sig ifrån. Då deporterade sovjetmakten tiotusentals män, kvinnor och barn till Sibirien i tåg; godsfinkor. Många dog under transporterna, och många fler dog under umbäranden i fånglägren. Många skulle aldrig återse sina fädernesländer.

Detta är som sagt ett kolossalt lidande ur mänsklig synvinkel, men ändå har kosmopolitiska och globalistiska intressen lyckats med att exempelvis lyfta fram de oroligheter och våldshandlingar som följde på den så kallade Kristallnatten i Tyskland den 10 november år 1938. Även om man ägnar sig åt aldrig så kreativ matematik, går det aldrig att i siffror ens påstå att fler föll offer under Kristallnatten än under deportationerna av balter under juni år 1941. En minst lika stor deportation av balter följde förresten år 1949, så i detta perspektiv torde Kristallnatten väga ganska lätt om man skall se till hur många människor som drabbades av både dödligt våld och lidande. Men så hade våra baltiska grannfolk inte heller några mäktiga propagandaorgan att föra ut just sin verklighetsbild i, något som segrarmakterna däremot hade i övermått!

Artikeln fortsätter

Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Två år sedan Korankravallerna

Två år sedan Korankravallerna

🟠 OPINION: BITTE ASSARMO De muslimer som attackerade polis under korankravallerna 2022 är inget annat än terrorister. Det menar debattören Bitte Assarmo, som skriver att fler poliser borde ha skjutit verkanseld – det var bevisligen det enda som hade effekt. Istället lät polisen pöbeln härja, varpå politiker liksom systemmedia var snabba med att urskulda och förringa muslimernas hat mot den svenska yttrandefriheten och vårt samhälle.

Läs även:

Två år sedan Korankravallerna

Två år sedan Korankravallerna

🟠 OPINION: BITTE ASSARMO De muslimer som attackerade polis under korankravallerna 2022 är inget annat än terrorister. Det menar debattören Bitte Assarmo, som skriver att fler poliser borde ha skjutit verkanseld – det var bevisligen det enda som hade effekt. Istället lät polisen pöbeln härja, varpå politiker liksom systemmedia var snabba med att urskulda och förringa muslimernas hat mot den svenska yttrandefriheten och vårt samhälle.

Skyhöga förluster beseglar Ukrainas öde

Skyhöga förluster beseglar Ukrainas öde

🟠 ANALYS Vid det här laget har det börjat gå upp för de flesta att Ukraina är i en hopplös belägenhet. Men västetablissemanget kämpar tappert för att upprätthålla bilden av en lovande kamp så länge Ukraina får trogen hjälp från Väst. En viktig del av detta är att låta påskina att Ryssland lider större förluster än Ukraina. Manskap är en dyrbar och ändlig resurs. Om den ena parten åderlåts allt för mycket blir kriget svårt eller omöjligt att upprätthålla. Sålunda rapporterade New York Times i augusti att Ryssland enligt anonyma amerikanska tjänstemän skulle ha 120 000 döda och 170 000–180 000 sårade, medan siffrorna för Ukraina skulle vara 70 000 respektive 100 000. Men är detta sanningen? Joakim Förars har gjort egna beräkningar utifrån allmänt tillgänglig information och resonerar kring vad de faktiska förlustsiffrorna skulle kunna vara. Nya Tider har inte kontrollräknat uppgifterna.

Nytt rekord i hyckleriet om politiskt våld

Nytt rekord i hyckleriet om politiskt våld

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Nu äntligen går Sveriges politiker man ur huse och fördömer våldet! Är det upploppen i invandrarförorterna, bombdåd mot bostadshus eller rent av korankravaller man reagerar emot? Nej, demokratin verkar hotas först när ett vänsterextremistiskt möte avbryts av en rökfackla som gör att lokalen får utrymmas.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Är Hasse Alfredson passé?

🟠 BOKRECENSION Humor åldras snabbt. Kan det finnas intresse för en svensk humorist som hade sin höjdpunkt på 60- och 70-talet? På sätt och vis gör det nog det. Om mannen ifråga heter Hans Alfredson. Han hade en bred begåvning. Han skrev böcker, gjorde film och revy, han kunde även teckna och sjunga någorlunda. Så en ny biografi över Alfredsons liv och gärning har sitt existensberättigande. Den fyller ett tomrum. Man kan säga att den, förutom själva personporträttet, liksom i förbigående tecknar en bild av den senare delen av det svenska 1900-talet.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Slaktaren från Plainfield

🟠 HISTORIA För 40 år sedan dog en 77-årig man på ett mentalsjukhus i den amerikanska delstaten Wisconsin. Hans död hade kanske inte ens blivit en tidningsnotis om han hade varit en vanlig, anonym manlig man i stället för den han var, nämligen seriemördaren Edward Theodore ”Ed” Gein – slaktaren från Plainfield.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.