Det har hänt mycket under 2015. En mordisk islamiströrelse har med västmakternas tysta tillåtelse och ibland direkta hjälp fått fotfäste i Irak och Syrien. Detta har lett till omfattande folkomflyttningar i regionen, och Tyskland och inte minst Sverige har inte varit sena med att uppmuntra hundratusentals migranter att ta sig genom hela Europa för att söka asyl här.
Nya Tider har följt utvecklingen noga och rapporterat om det som gammelmedia av olika orsaker försökt sopa under mattan. Vår utrikesredaktör Christer Ericsson har pekat på exempel där USA och dess så kallade koalition mot Islamiska staten (IS) konkret hjälpt terroristerna med vapen och logistik. Han var bland annat den förste i Sverige och större delen av västvärlden att skriva om att IS finansierar sitt krig genom att exportera olja till köpare i Europa. Vi tog upp detta våren 2015 och det dröjde nästan ett halvår innan detta blev allmänt erkänt och gammelmedia började skriva om det.
Vi har skrivit om att migrationen till Europa består av mycket ovanliga ”flyktingar”. Var är kvinnorna och barnen? I stället är det friska män i vapenför ålder som övergett sina familjer istället för att stanna och kämpa mot terroristerna.
I detta nummer tar vi upp de groteska händelser som drabbar allt fler europeiska städer, som sett en omfattande invandring av denna typ av lycksökare, som svikit sina hemländer. Det handlar om sextrakasserier, rån och vandalism. Det handlar om stenkastning och våldsamma attacker mot brandbilar och ambulanser. Det händer i Sverige, Tyskland, Frankrike och även Finland, länder med olika sätt att tackla ”integrationsutmaningarna”, men resultatet är alltid detsamma.
Det är beklämmande hur gammelmedia och de ansvariga politikerna försöker förneka eller åtminstone bortförklara det hela. I Tyskland säger polisen att det ”smärtar” dem att erkänna att de gripna för sextrakasserierna mot tyska kvinnor är män från Mellanöstern och Afghanistan. Hade det varit bättre om förövarna varit etniska tyskar?
Man vägrar konsekvent att se elefanten i rummet. Man ställer sig alltid på förövarnas sida. I detta nummer berättar vi om hur ett invandrargäng på Korsika använde den för oss i Sverige välkända metoden att tända eld på en sopbehållare och sedan kasta sten på brandkåren när de kom till platsen. Korsikaner accepterade dock inte detta, utan slog tillbaka och vandaliserade då bland annat en moské. Nästan all gammelmedia skrev om detta under rubriken ”Muslimer angripna på Korsika”, när det alltså egentligen var tvärtom. Aftonbladet förvrängde dessutom händelseförloppet, så att man först i slutet av sin artikel fick reda på att också brandbilar angripits, men man undvek att nämna vilken av händelserna som inträffade först.
Hur försöker då myndigheterna lösa dessa ”integrationsutmaningar”? Jo, det är ursprungsbefolkningen som ska anpassa sig till de nyanländas kriminalitet. I Tyskland uppmanas kvinnor att hålla en armlängds avstånd från män – även tyska män. I Nederländerna har kvinnliga studenter uppmanats att klä sig heltäckande när de passerar asylförläggningar. I Sverige kvoterar man in utländska rånare och våldtäktsmän i brandkåren, vilket vi bland annat skrev om i NyT v43/2015.
För en tid sedan tog jag del av en analys av vad som skapade förutsättningarna för inbördeskriget i Libanon som startade 1975 och höll på ända till 1990. Det var punkter som en urholkad rättsstat där kriminella kan göra som de vill, en obefintlig militär, kollapsande samhällsservice där medborgarna inte får den vård och skola som de förväntar sig, många olika folkgrupper med skilda sätt att leva och bygga samhälle. Känns det igen?
Det värsta är att till skillnad från korsikanerna så verkar de flesta svenskar ha accepterat de ständiga attackerna mot till exempel brandkåren. Blir det ett inbördeskrig i Sverige så blir det troligen grupper som islamister, kristna syrianer, kurder och turkar som tar till vapen. Svenskar får stå vid sidlinjen och titta på. Eller fly. Redan i dag pågår en flykt från Sverige som till och med överträffar Amerika-utvandringen på 1800-talet.
Eller är det något vi kan ändra på? Reportaget i detta nummer är från rockbandet Ultima Thules senaste spelning. Denna musik väckte en hel generation svenska och europeiska ungdomar som kände att de kunde höja på huvudet. De hade all anledning att känna stolthet för sin historia och sitt arv, ett arv som ingen hade rätt att ta ifrån dem.
I dag sker ett brett politiskt uppvaknande. Hela den politiska scenen förändras. Alternativmedia växer. Allt fler vågar säga ifrån och stå för sina åsikter. Kommer Sverige att leva upp till sin ärofulla historia? Följ utvecklingen med Nya Tider.
Välkomna till 2016!