Många ukrainare i de östra och södra delarna av landet vägrar erkänna den kupptillsatta ledningen i Kiev. President Viktor Janukovytj hade blivit vald till stor del med röster från dessa områden och de har protesterat på samma sätt som demonstranterna på Majdan: de har ockuperat myndighetsbyggnader och satt upp barrikader.
Den nya regimen i Kiev har dock bestämt sig för att slå ned upproren med våld. När militären vägrar angripa den egna befolkningen kallar de in säkerhetstjänsten SBU samt ukrainska och utländska frivilliga som kallar sig nationalister.
Till skillnad från president Viktor Janukovytj så sätter juntan i Kiev in militärutrustade förband, pansarfordon och helikoptrar mot den egna befolkningen. Den största blodspillan som i skrivande stund är känd inträffade den 2 maj. Gatukämpar från Högra sektorn och fotbollshuliganer understödda av SBU-agenter bussades till Odessa och angrep efter intensiva gatustrider en byggnad som uppåt ett hundratal Kiev-motståndare ockuperat sedan flera veckor tillbaka. Först brände man upp demonstranternas tältläger och började därefter kasta brandbomber mot huset. Man fokuserade på entrén och trapphuset som sattes i brand så att ingen kunde fly. Minst 31 människor brann inne och åtta hoppade i desperation mot sin död. Brännskadade och svårt skadade misshandlades grovt när de försökte fly elden. På filmer från dessa fruktansvärda scener ser man även hur handeldvapen avfyras mot demonstranter inne i byggnaden. Totalt är 42 döda bekräftade och över 200 inlagda på sjukhus.
Flera i den väststödda regimen i Kiev jublar över massakern – parlamentarikern Lesya Orobets skriver bland annat att det var en ”lysande seger” över ”angripare som först attackerade och fick tillbaka mer än vad de förtjänade”. Svensk media var först helt tyst, sedan kom man med en krystad förklaring: ”sammandrabbningar som urartat”, som det stod i Aftonbladet.
I svensk media kallades Viktor Janukovytj för ”skurk” som använde våld mot demonstranterna på Majdan. Var är fördömandet nu? När det gällde Syrien, Libyen och Irak var väst snabba med att kräva, och i de två senare fallen införa, flygförbudszoner. Argumentet var att makthavarna skulle hindras från att angripa sitt eget folk. Folkrätten skulle upprätthållas av dem som hade kapaciteten att göra så, hette det.
Skulle det låta på samma sätt om Ryssland inrättade en flygförbudszon med dessa argument? Skulle väst jubla över att Putin skyddar folkrätten?
Slutsatsen är obönhörligen att detta aldrig gällt folkrätt eller att skydda människoliv. Det handlar om ett krasst maktspel där människors liv bara är brickor.