I veckans nummer berättar vår utrikesredaktör Christer Ericsson om att FN varnar för kommande matbrist. Karantänsåtgärder och stängda gränser gör att matdistributionskedjan bryts samt att bönder och matproducenter inte får tag i arbetskraft. FN uppmanar länder att inte lagerhålla mat till sin egen befolkning, utan att låta varor flöda fritt.
I ett globalt system där allt hänger ihop och är beroende av alla länkar i kedjan, kan förstås en händelse på en annan kontinent bli direkt kännbar för oss. När en pandemi drar fram över världen riskerar korthuset att rasa ihop helt. Lösningen är så klart inte ännu mer globalism och överstatlighet med centralplanering, utan att man ser om sitt eget hus. Står man stabil själv har man också bättre förutsättningar att hjälpa andra.
När Sverige gick med i EU avskaffades de beredskapslager av mat, verktyg och förnödenheter som tidigare varit en självklarhet i Sveriges krisberedskap. När politikerna fick frågan om varför, så var svaret att vid en kris skulle EU hjälpa oss. Det fanns en gränslös tilltro till detta mytiska överväsen, trots att EU faktiskt är alla medlemsländer tillsammans. Redan då påpekade kritikerna att vid en kris kommer alla länder att ha fullt upp med att hantera krisen själva, och få kommer att ha möjlighet att bistå den medlem som inte förberett sig själv.
Det blev värre än vad vi kunnat föreställa oss. I förra veckans nummer berättade vi om att USA mitt under pågående epidemiutbrott i norra Italien köpte upp en halv miljon tester från företag som finns just i denna region, men inte för att hjälpa italienarna, utan för att flyga ut testerna till USA. Den 3 april avslöjades också att USA tvingat företaget 3M, som tillverkar skyddsmasker, att stoppa leveranser som redan var på väg till Tyskland, Frankrike och Kanada och föra dem till USA i stället. ”Vi ser det som modern piratverksamhet. Så här behandlar man inte sina transatlantiska partners”, sade Berlins inrikessenator Andreas Geisel om 200 000 masker som köpts in från 3M:s fabriker i Kina men som aldrig anlände till Berlin.
I Sverige slår sjukvårdspersonal också larm om att man saknar nödvändig skyddsutrustning, som masker. På 1980-talet, då Sverige fortfarande var byggt kring en självförsörjningsfilosofi, hade det inte varit några problem. Det mesta kunde vid behov tillverkas inom landet, och man hade bland annat egen klädtillverkning just av strategiska skäl.
Enligt Lantbrukarnas riksförbund (LRF) producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag är man nere på 50 procent. Men globalisering är något man valt, det är ingen lagbundenhet i det. Finland har till exempel 80 procents självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel.
Jag hoppas innerligt att pandemin blir en väckarklocka för hur viktig självförsörjning och egna beredskapslager är. De länder som nu hjälper andra är främst Ryssland, som bland annat flugit tonvis med medicinsk utrustning till Italien och Spanien. Det kan man göra just för att man har ett mycket robust samhälle som klarar påfrestningar och inte byggt in sig i globalisternas luftslott. Vi måste sätta ned foten och tydligt visa dem som vill använda krisen till att införa ännu mer överstatlighet att deras samhällsbygge förlorat all legitimitet.
