Den klassiska barockmusiken lever i högsta grad, men få har vågat sig på att komponera nya verk och ännu färre har lyckats erhålla internationellt erkännande för nykompositioner. En som antagit utmaningen är Pär Lindh som komponerat verk med den klassiska estetiken som förebild. Hans vision innefattar en renässans för den historiska musiken i det nutida skapandet.
Den 7 juni framförde Lindh tillsammans med Pär Lindh Orchestra flera av sina verk i Finska kyrkan i Stockholm inom ramen för Stockholm Early Music Festival. Själv ledde han ensemblen från sin plats vid cembalon – som sig bör.
– Detta var den bästa konserten av alla 25 under hela vår festival! Och det mest intressanta programmet, sade en av festivalarrangörerna efter konserten. Tilläggas bör att festivalavslutningskonserten då ännu inte var genomförd.
Verk som redan har blivit klassiker är Lindhs Then Svenska Julkonserten, en konsert i a-moll för oboe, violin och stråkorkester. Nya Tider var på uruppförandet inför julen 2011 i Litslena kyrka utanför Enköping. I de fyra delar som denna konsert består av känner man verkligen igen barockens storhet, samtidigt som den på ett mjukt sätt påminner om den annalkande julefriden. I Finska kyrkan saknades celestan, ett klaverinstrument med klockor i stället för strängar, men Lindh använde istället fyrafotsstämman på cembalon för att uppnå en liknande effekt.
När Lindh under hösten släppte sina verk på CD:n ”Three Christmas Concertos”, som inkluderade Then Svenska Julkonserten, var intresset stort runt om i världen och han intervjuades av åtskilliga kulturjournalister, som såg den nyskrivna barockmusiken som en milstolpe.
Tyska nättidningen Hooked on Music skrev: ”Three Christmas Concertos karaktäriseras av variation och mycket hög kvalitet. Tiden bara flyger medan man lyssnar till detta julalbum.” Amerikanska Exclusive Magazine hyllade Lindh med orden: ”Orkestern, stämningen, tonen, skönheten i julen har kärleksfullt fångats för alla att lyssna till. Pär Lindh har lyfts fram som ’Mozart av vår tid’ och ’Sveriges Vivaldi’, men det man med störst sannolikhet kommer att bära med sig efter att ha lyssnat till detta otroliga, uttrycksfulla högtidsframförande är att Pär Lindhs konsert är ’ett svensk mästerverk utan motstycke’.”
Classical Radio Chicago gjorde en omfattande intervju med Lindh i december 2014 och i Estland sändes ett program där Pär Lindh intervjuades.
– Jag fick ett jobb när jag var 19 år gammal på Slottet i Stockholm att spela barockmusik som cembalist i Stockholmsensemblen. I den vevan började jag lyssna mycket på barockkonserter, dels för att jag spelade dem själv, men också av intresse för att jag ville utbilda mig, lyssna på allt vad Vivaldi har skrivit och så vidare. Då föddes idén; jag skriver en konsert som vi kanske kan framföra på slottet. Jag har inte känt någon dragning åt att skriva atonal musik över huvud taget. Man sade då att folk kommer att lära sig att tycka om till exempel [Arnold] Schönbergs (1874-1951) tolvtonsteknik, men det gör de inte, därför det är inte vackert. Det är inte naturlig musik, utan den kommer att hamna på historiens sophög, berättade han i Tallinna TV.
I Sverige har dock uppmärksamheten och berömmelsen i stort sett uteblivit. Svårt att bli profet i egen stad? Eller är Sverige så kulturellt influerat av flumvänstern att traditionella konstarter inte har någon plattform? I lokaltidningen Upsala Nya Tidning uppmärksammade i alla fall en recensent, Ulf Gustavsson, bygdens berömdhet med orden ”Till min mycket lilla samling av njutbar julmusik har jag nu tillfogat denna CD av Pär Lindh med uppfriskande vitala konserter av Lindh, Corelli & Manfredini. Bästa spår på CD:n är Then Svenska Julkonserten”.
Till uppförandet i Finska kyrkan hade Lindh även komponerat ett helt nytt verk; sonaten i c-moll för cembalo. Också hans La Cathèdrale var ett uruppförande så till vida att det var första gången som det framfördes för klassisk orkester.
Pär Lindh är en klassiskt skolad musiker och har bland annat medverkat i över ett hundra konserter på Slottet.
I inledningen av framträdandet i Finska kyrkan berättade han att den svit som Pär Lindh Orchestra kommer att framföra börjar och slutar Bachinspirerat, som det kunde ha låtit runt 1740, men att däremellan kommer även lite mer moderna inslag. – Så håll i hatten! sade Lindh och skrattade.
Pär Lindh har under många år arbetat med progressiv rock under konceptet Pär Lindh Project, där han infört element och instrument ur den klassiska musiken och kammarmusiken i rockmusik. I egenskap av framstående kompositör och skicklig keyboardist har han bland annat varit den som tillskrivs den främsta rollen i att genren symphonic progressive rock gjorde en comeback på 1990-talet, inte bara i Sverige utan i hela världen. Nu är han tillbaka vid den klassiska musiken, men experimenterar gärna med det omvända; att infoga element ur den progressiva rocken i klassisk musik.
Det märktes att det blev en annan fart på ensemblen. Den harmoniska barocken byttes ut mot en ryckig, ibland abrupt avbruten men ändå medryckande musik med högt tempo. Patrik Eriksson på altfiol tog sats med stråken ända från tårna, Roine Weber på fiol arbetade frenetiskt och rev allt eftersom ned notbladen på marken, medan Per Björkling på kontrabas, som hade tejpat ihop sina notblad i en lång remsa, slet ned hela klabbet just som han drog stråken för sista gången.
Intrycket man fick var närmast av filmmusik som ackompanjerar dramatisk handling. Kvällen avslutades med en återgång till den klassiska barockmusiken, karaktäriserad av en lugn men kraftfull harmoni. Efter de många applåderna återvände ensemblen till scenen för att ännu en gång spela upp Lindhs mest uppskattade verk ur Then Svenska Julkonserten; Rondo (Juldansen).
Också de medverkande musikerna njöt synbart av att framföra den muntra och livfulla, ibland nästan retsamma ibland eftertänksamma musiken. Det framförs så sällan nyskriven musik, menar de, och det som är nyskrivet är oftast så udda att det bara tilltalar en krets för inbördes beundran. En av musikerna berättar att det händer att det framförs sådana nya stycken med bara femton personer i publiken och alla dessa är själva kompositörer av sådan musik.
När Lindh framförde sin musik i Litslena kyrka 2013 lovordade den lokala Enköpings-Posten konserten med orden ”stormande succé”, men i rikspressen var det tyst. Lindh är inte förvånad, han menar att det finns ett svagt intresse bland politiker och media för den klassiska musiken, men hans mål är att lyfta fram den i ljuset.
– Både Finland och Norge har haft sina stora tonsättare. I Sverige har dock den klassiska musiken hamnat i skymundan, i alla fall under min livstid. Med konserten vill jag sätta den svenska musiken i centrum, säger han till Nya Tider.