Kongressen inleddes med ett tal av Jonas Sjöstedt, som där tog upp paradnummer som klassklyftor och vinster i välfärden, samtidigt som han fick med några ord om klimat och feminism. En stor del av inledningstalet ägnades åt asylpolitiken, där han markerade att Vänsterpartiet inte ser några problem med stora volymer:
– När vi planerade kongressen utgick vi förstås från hur många som anmält sig. Men logistiken skulle inte kollapsa om det visade sig att vi blev tio fler än beräknat. En andel som motsvarar de som sökte asyl i Sverige ifjol. Både maten och kaffet skulle nog räcka. Vi skulle lösa det. Vi skulle ta fram extra stolar och koka mer kaffe om det behövdes. Då är jag mer orolig för vad som skulle hända om vi, efter att vi ordnat mat och boende åt de tio, bestämde oss för att nu får det räcka.
De som står för en annan uppfattning på detta område attackerades också:
– Synen på andra människor är särskilt avgörande i flyktingpolitiken. Sverigedemokrater och delar av borgerligheten gör allt för att framställa människor på flykt som ett hot, som människor som är i grunden annorlunda än oss. Många vänsterpartister har ägnat sin fritid åt att samla in vinterskor, barnleksaker och tv-spel till flyktingar. Samtidigt väljer Sverigedemokraterna att underlätta för mordbrännarna genom att publicera adresserna till planerade flyktingförläggningar.
Fokus på vänsterns nya hjärtefrågor
De nya strategiska huvudlinjerna sägs vara produkten av fyra års omfattande diskussioner, som i sin helhet ska utgöra en ”sammanhållen socialistisk och feministisk strategi”. Till denna fördes perspektiv in som visar en tydlig påverkan från den debatt som nu förs inom vissa delar av vänstern, där bland annat HBTQ-frågor och så kallad ”normbrytande funktionalitet” lyftes fram. Även här får den etniska dimensionen en stor roll, och partiet skriver på hemsidan uttryckligen att politiken här ska få en mer teoretisk grund, vilket också märks i skrivningarna:
”Rasismen beskrivs här som något som bygger på processer av rasifiering, som innebär att grupper av människor skiljs åt, genom biologiska och kulturella konstruktioner, och ’skapas’ som annorlunda, mindre värda och underordnade. De rasistiska strukturerna, såväl i det svenska samhället som på ett globalt plan, förstås som ett resultat av processer som kännetecknas av exploatering (exempelvis genom rasifierad diskriminering på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden) och exkludering (exempelvis genom segregation och diskriminering).”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
