Olaga våldskildring är en lag som stiftades 1989 och förbjuder visning av grovt våld mot människor och djur. Dess första stycke handlar om sexuellt våld och det är främst så lagen har tillämpats.
I november i år kom så första åtalet för spridning av terrorpropaganda. Det var en person som från sin sida på Facebook hade länkat till en avrättningsvideo där Islamiska staten skär halsen av syriska soldater. Förundersökningen har gjorts av Säpo och åklagaren menar att brottet ligger på fängelsenivå.
Här skulle jag vilja påpeka att syftet med att sprida filmen inte verkar spela någon roll. Om syftet med att lägga upp filmen var att hylla Islamiska staten och skrämma dess fiender, eller om det tvärtom var för att varna för vilka människor det är som nu är på väg till Sverige, spelar juridiskt sett ingen roll. Det avgörande är om våldsskildringen har spridits.
Om man inte får visa vilka grymheter islamister begår, bedrar man då inte allmänheten? Har inte alla rätt att se vad som pågår i världen, och vad som snart kan komma till Sverige? Grymheterna försvinner inte bara för att vi blundar för dem.
Jag tror inte att det räcker att beskriva hemskheterna i text för att inse vidden av dem. Man kanske kan förstå dem rent intellektuellt, men den känslomässiga avskyn och insikten får man nog bara genom att bevittna det hela. Självklart ska man få välja själv om man verkligen vill se grymheter – vi avstår till exempel från att visa stötande bilder i Nya Tider – men den som vill borde få ta del av hela innehållet. Men i dag är det alltså förbjudet att tillhandahålla sådana verklighetsskildringar.
Nu vill allt fler utöka denna lag. Säpo-chefen föreslog i juni att det borde bli straffbart med innehav av terrorpropaganda och att ta del av den. Han säger att man ofta hittar våldshyllande terrorpropaganda när man gör tillslag mot islamister, men eftersom propagandan måste spridas för att vara straffbart har man svårt att ingripa.
Jag är övertygad om att man skulle kunna komma åt islamisterna på andra sätt, det är inte där skon klämmer. Om Nya Tider till exempel vill visa hur avskyvärd terrorism i islams namn är och därför har en video med våldsskildringar som vi plockar stillbilder ur som vi anser är lämpliga att trycka, ska vi då dömas för innehav av våldsskildring?
Det hela verkar mest vara utformat för att dölja verkligheten för allmänheten.
Jag vill också ta upp ett annat högst tveksamt fall. Nyligen dömdes Nordfronts ansvarige utgivare till fyra månaders fängelse för olaga våldsskildring. Den nationalsocialistiska nyhetssidan hade återpublicerat gärningsmannens egen video från moskémassakern i Christchurch.
Tingsrättens motivering lyder: ”En heltäckande nyhetsrapportering från händelsen hade emellertid kunnat tillhandahållas utan att publicera gärningsmannens egeninspelade film från gärningstillfället”. Nordfront håller inte med och menar att terrordådet, liksom flera andra liknande terrordåd, har ifrågasatts vad gäller äkthet och att vissa framfört teorier att det är en falsk flagg-attack. För att allmänheten ska ha möjlighet att bedöma detta behövs hela filmen visas.
Jag kan inte annat än att hålla med. Genom att hindra allmänheten från att ta del av ocensurerad information, även om det gäller grovt våld eller terrorpropaganda, beskär man möjligheterna för intresserade medborgare att förstå vår omvärld och den osminkade verkligheten.